Livskraftnytt december 2010

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

"Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt".

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder: Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen. Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora. Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har. Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet".

Alla behöver vi någon eller några som önskar oss ”tillräckligt”. En själslig gemenskap, ett autentiskt enande centrum, som det så vackert heter på fackspråk. Någon som önskar oss det bästa och ser det bästa i oss. Som finns där för oss både i med- och motgångar. Som tror på oss när vi inte själva gör det och som stärker vårt eget inre autentiska centrum. Som hjälper oss att se våra personliga kvalitéer och ger oss både insikt och utsikt. Som bekräftar och speglar oss både i vår nutid, dåtid och i vår framtida potential.

Ett sådant center kan se ut på en mängd olika sätt. Det kan vara allt från nära och kära till en professionell samtalspartner eller kassörskan på snabbköpet. Men för att det ska fungera som ett äkta autentiskt center så är kärnan i det alltid äkthet, ärlighet och öppenhet och en frihet från tillgjorda utsidor. Även en ömsesidig gemenskap och gemensam livsfilosofi, där man kan hämta och ge kraft och få en känsla av äkta hem. Man vet när man har hittat rätt och till dess är det klokare att vandra själv än att kliva in där man inte hör hemma.

Kanske är det så, att det är det behovet som den här tiden kring jul egentligen fyller. Bortom stress, press och kommers med förväntningar på julklappar, köttbullar och Kalle Anka finns ett mer grundläggande behov av att ingå i en gemenskap som önskar oss tillräckligt. Oavsett hur den ser ut och i vilken form den sker, så behöver vi alla människor omkring oss som på ett äkta, accepterande och påfyllande sätt finns där och följer oss en bit på vår livsresa.

Kanske är det så, att det är tillräckligt det ska stå på våra önskelistor inför jul. Kanske är tillräckligt det bästa vi kan önska både oss själva och varandra, både inför julen och inför det nya kommande året. Så där med önskar jag Dig …

… tillräckligt!

Livskraftnytt november 2010

Foto: Medelin Sandgren

Ibland kan det kännas som att livskarusellen snurrar alldeles för fort. Men så kommer det dagar som är som solvarma gläntor att vila i. Plötsligt så öppnar sig mörka vardagsskogen och solen lyser på en liten plätt av lycka. Dagar som är riktiga guldkorn att vila i. Utan egentlig yttre orsak så är glädjen och närvaron där. Det bara finns där som solglitter över en stilla liten glänta i tillvaron. Återhämtning, frid och ro. Tillvaron tar en paus, inget är längre bråttom, måstena har lagt sig till ro och nuet är njutbart.

Det är lätt att missa livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, får inte missa, måste bevisa... Det är då det är extra viktigt att lyssna på varningsklockorna och aktivt och medvetet söka upp sina livsgläntor.

Alla har vi olika rytm, olika varningssignaler och olika sätt att hitta våra gläntor. Men lika för alla är att det viktigaste är att ta varningssignalerna på allvar. Verkligen lyssna på dem när de dyker upp och inse att det är dags att sätta sig ner där i gläntan. För det är det som är vårt bästa vaccin. Ett helt naturligt och biverkningsfritt skydd. Att försätta oss i ett tillstånd som innebär härvarande, närvarande och nuvarande. Låta dåtiden och framtiden, måstena och kraven pausa en stund. Komma till punkten där vi hittar balansen igen. Landa i stillheten och hinna tänka tankarna färdigt, lyssna på längtorna, och återigen kunna ta ut kompassriktningen så att vi vet att vi är på väg åt rätt håll. För vad hjälper det om vi springer fortast av alla – men åt fel håll?

Sannolikheten att vi tar rätt väg och kommer fram till rätt kontroll är definitivt större om vi med jämna mellanrum aktivt söker upp våra gläntor. De ger oss mer än bara påfyllning i stunden. De förser oss också med en kapacitet och utväxling som är långvarig och hållbar. En optimering, istället för en kortvarig maximering. På så vis får vi ut det mesta och det bästa av oss, utan att skada våra möjligheter att hålla långsiktigt!

Önskar Dig en november full av gläntor!

Livskraftnytt oktober 2010

Foto: Medelin Sandgren

Människans naturliga tillstånd är att må bra, ha kraft och energi! Även om det inte alltid känns som så, framför allt kanske inte så här fram på höstkanten, så har vi en fantastisk potential för att påverka vårt välbefinnande. Nyckeln till det heter energi och att vi hittar vår egen energikod!

Energibegreppet har funnits i tusentals år i österländsk tradition men nu börjar även föregångare inom västerländsk forskning erkänna detta begrepp och ta med det som en oerhört viktig parameter för livsbalans och välbefinnande. Energi är grunden för allt, och allt består egentligen av energi. Det är den dolda strukturen bakom det vi ser, det som bär upp allt fast den är osynlig för blotta ögat. Energins kraft kan liknas vid vinden, man ser effekten av den, men inte själva vinden.

Potentialen finns i att skapa en tillräckligt hög energinivå och bibehålla den. Det handlar inte om tillfälliga energikickar utan vad som fungerar och ger hög, beständig energi nu och på sikt. Vi behöver se till helheten, till systemenergin, det vill säga fysisk, emotionell, mental och andlig energi. Utifrån den helheten kan vi hitta vår energikod, alltså vårt individuella sätt där vi fungerar optimalt. Att finna sin energikod handlar om att ta ett helhetsgrepp på sig själv och sitt liv. Dels ta hjälp av de faktorer som fungerar för oss människor generellt, och dels finna ut vad som är mest verkningsfullt och effektivt för oss personligen.

Om vi fokuserar på vår sammantagna energi förenklar vi också livet mycket. Vi behöver inte så många olika modeller för vad som är bra för oss eller inte. Vi kan släppa dieter, motionsråd och annat som för stunden är den nya saliggörande metoden i media. Istället kan vi underhålla det som redan finns naturlig inom oss och känna efter själva och ta reda på vad vi mår bra av, både på kort och lång sikt. En god början till att hitta sin energikod kommer ur punkterna nedan:

· Ta reda på vad som ger dig energi och stimulans och se till att fylla på det varje dag för en hög energinivå. Ju högre nivå desto bättre orkar och presterar vi. Allt blir roligare, lättare och fungerar smidigare.
· Se över om det är något som gör att du läcker energi eller förlorar kraft, och försök undvika det. Energibrist gör att vi går på underkapacitet.
· Fråga dig: Tar det eller ger det energi? Varje sak vi gör innebär ett val som antingen höjer eller sänker vår livsenergi. Vi kan fråga oss: Mår jag bara av den här tanken? Den här relationen? Vilken energi får jag av maten jag äter eller den tid jag lägger mig på kvällen? Osv. Dessa faktorer är som vilket bränsle som helst och behöver ha en god kvalitet för en hög nivå.
· Inför dagliga energirutiner för att ge dig förutsättningar att nå ditt optimala energitillstånd.

Önskar Dig en energifylld oktober!

Livskraftnytt september 2010

Varför mår vi så bra och har så mycket extra kraft och energi på sommaren? Självklart finns det massor av skäl till det. Men en bidragande orsak kan vara att vi då kommer mycket närmare naturen. Vi vistas mer ute i trädgårdar, parker, skog och mark. Många är nu de forskningsprojekt och rapporter som visar att naturen har stor betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Både när vi redan är friska och mår relativt bra som då vi är sjuka, fysiskt eller psykiskt, påverkas vi positivt av naturens läkande kraft.

Forskningen har visat att även om vi inte har tillgång till stora grönområden så kan tillfrisknande påskyndas och välbefinnandet öka. Vi kan skapa små oaser både inne och ute. Det kan räcka med ett träd som vajar i vinden utanför ett sjukhusfönster. En krukväxt att prata med eller lite plantor på en balkong. Kanske en cd med naturljud som fågelsång, vågbrus eller vindens sus.

Naturen ger oss upplevelser för alla sinnen. Där kan vi bara vara och hämta kraft och energi. Vi behöver inte vara några trädgårdsfantaster eller skogsmullar utan vi behöver bara vistas i grönskande områden. Ta in dofter och ljud, vackra vyer, vind och regn.

Naturen är kravlös och ger tystnad och stillhet på ett sätt som är svårt att hitta på andra ställen i vårt samhälle idag. Där får vi vara precis som vi är, bara ta in och fylla på. I den gröna miljön finns möjlighet till både vila och njutning eller fysiskt meditativt arbete där hjärnan får vila. ”Tystnaden” i naturen består ju egentligen av en väldig ljudkuliss och den kan vi använda för att verkligen träna mindfulness och meditera på ljud. Bara genom att blunda och fokusera på det vi hör så har vi gett kroppen fantastisk meditation.

Ibland kan vi också behöva ta på det gröna och sköna. Inte bara titta, lukta och lyssna utan faktiskt också ligga ner i gräset och ta på det. Känna hur det verkligen känns. Stryka handen över solvarm mossa eller rågen som vajar i vinden. Luta ryggen mot en trädstam och känna den skrovliga barken.

Kanske är det här det största svaret på naturens läkande kraft finns. Att vi får använda alla våra sinnen, men utan krav. Vi fyller våra grundläggande basbehov i naturen. Naturen ger och vi kan bara ta emot. Så fortsätt naturnjut hela året, under alla årstider och väderlekar, för att ladda depåerna med reservkraft och energi!

Önskar Dig en naturnjutande september!

Livskraftnytt juli-augusti 2010

Sommar och semestertider. Vi längtar och väntar under den kalla och mörka årstiden och nu är den äntligen här. Men frågan är; är det just för att sommaren bara vara ett par månader om året som vi lyckas uppskatta den så mycket? Om det var sommar året om, skulle det vara bättre då? Kanske skulle vi sluta uppskatta sommaren lika mycket om det var vår enda årstid. Är det just för den kalla vinterns skull som vi svenskar njuter som aldrig förr, lever upp och hyllar soliga sommardagar?

Det här kan vi applicera på flera områden i vårt liv. Vad har du slutat uppskatta för att det händer ”för” ofta? Vad är du så van vid så att du inte längre ser det eller är tacksam över det? Är det så att vi människor är bortskämda av livets goda och tar det vi har för givet eller är det en sund kraft som alltid driver oss till att sträva, skapa mer, större och bättre? Är utmaningen att skapa så storslaget som möjligt eller är bragden istället att glädjas, nöja sig, njuta och uppskatta det lilla?

Det som väcker våra sinnen till liv är kontraster. Skillnaderna gör att vi reagerar och registrerar. Det gör hjärnan observant och på sin vakt. Vilka av dina vardagliga kontraster hjälper dig att uppskatta? Hur stora skillnader behöver du för att väckas upp ur din vardagslunk? Kanske kan du lägga dig till med en regelbunden mönsterbrytare som får tiden att stanna upp, dagarna att skilja sig från varandra och dig att uppskatta vad du har, hade eller vad du får.

Hur kan man då bli en skickligare ”uppskattare”? Här nedan kommer några sätt:

* Avsätt tid. En förutsättning för att uppskatta är att stanna upp och reflektera regelbundet. Avsätt en tidsrutin för att regelbundet uppskatta vardagen. Exempelvis när du vaknar eller lägger dig, när du borstar tänderna eller när du åker till jobbet.

* Kontraster. Våra upplevelser skapas genom kontraster. Genom att regelbundet utsätta sig för kontraster till vardagen underlättar vi möjligheten att urskilja vardagens innehåll och uppskatta det.

* Tacksamhet. Vad tar du förgivet? Som du bara förutsätter ska finnas, vara och förbli. Träna dig att vara tacksam som ett sätt att visa dig, livet eller din omvärld uppskattning.

När vi blir aktivare uppskattare blir vi också aktivare upplevare. Det skapar mer närvaro, vilket hjälper oss att fylla på vår energi - fysiskt, mentalt, emotionellt och andligt. Med alla våra sinnen närvarande ser, hör och känner vi sommaren fullt ut. Så ut och njut! Lev och upplev – och uppskatta just denna unika sommar.
Önskar Dig en fantastisk härlig, påfyllande och uppskattad sommar!

Livskraftnytt juni 2010

När vi sätter ett litet oansenligt frö i jorden så är det ibland svårt att förstå att det kan utvecklas till en praktfull blomma eller en livgivande och näringsrik grönsak eller gröda. Precis så kan det vara med oss människor också. Att ibland så kan det vara svårt att se både sin egen och andras potential. Men tänk vad spännande det kan bli om vi kan applicera en sådan tanke både på oss själva och på andra människor som vi möter. Att använda ett bifokalt seende kan stärka både oss själva som individer och våra relationer till andra människor.

Ofta är det lätt att fokusera på det vi inte är, kan eller uppnår. Vår bristande förmåga, våra problem, motgångar och tillkortakommande. Det är lätt att fastna i det som syns på ytan av oss och det som är i stunden. Att identifiera hela personen med endast en del av dess identitet. Det kan vara vår arbetslöshet, dåliga ekonomi, volangerna på magen, sjukdom, trista jobb eller dåliga relationer bland mycket annat.

Det här tar vi också ofta med oss i vårt seende på andra. Det kan vara lätt att reta sig på en kollegas brister, uppröras av diskussioner om olika åsikter med vänner eller familjemedlemmar, hänga upp sig på en formulering eller andras avvikande beteenden. Men vi är alla så mycket mer än det som är i nuet. Vidgar vi seendet så får vi ett helhetsperspektiv där vi kan se både oss själva och andra ur hela vår personlighets dimension.

Kan vi i detta då ta med oss tillväxt-tanken och se oss som frö som gror och har en potential att utvecklas till något alldeles fantastiskt så kan vi också möta det som är just nu på ett annat sätt. Jag kan se både mig själv och andra som de vi är nu, men även lyfta blicken bortom nuet och se potential och utvecklingsmöjligheter. Vi har alla förmågor, kvaliteter och personliga egenskaper som vi kan utveckla och optimera. Vi har alla en större potential som ligger där och gror och väntar på att få blomma ut.

Ibland kan det vara lite ovant att ta in vad vi faktiskt kan bli, uppnå och uträtta om vi utvecklar mer av vår potential. Men precis som med växterna behöver vi inte gro och blomma över en natt. Utan vi kan först få bli ett litet skott och ta ett litet steg i taget. Sakta men säkert tillföra vatten och näring för att kunna växa oss starka och sedan sträcka oss mot solljuset i vår fulla prakt. Tänk vilken vacker sommaräng världen blir när vi alla blommar som de blommor vi är ämnade att vara.
Önskar Dig en bifokal juni!

Livskraftnytt maj 2010

Varje människa är en berättelse och har sin historia. När människor möts så möts också deras respektive historia. Detta innebär också att varje människa filtrerar verkligheten genom sin historia och sitt minnesfilter och tolkar och kommunicerar med omvärlden utifrån det. Om man betänker det så kanske det inte är så konstigt att vi inte alltid förstår varandra och att missförstånd sker. Mottagaren av ett budskap avgör vilket budskapet slutligen blir. Eftersom ord väcker skilda associationer hos olika människor blir ofta det mottagaren hör mer eller mindre förvanskat. Bara fyrtio procent av det vi säger går fram till den vi talar med – i bästa fall. Ett budskap är inte vad någon säger utan vad den andre hör.

Att kommunicera och förmedla oss så tydligt som möjligt är ett grundläggande behov hos oss alla. Kommunicerar gör vi hela tiden, men kanske inte så medvetet alla gånger. Även om vi vill väl, kan det uppstå missförstånd och konflikter.

Men med enkla verktyg och förhållningssätt kan vi skapa kontakt och samförstånd och nå varandra och lättare ta del av varandras olika verkligheter. Vi kan bli bekräftade och lyssnade på även då vi har olika utgångspunkter eller åsikter. I stället för att komma med bortförklaringar, gå till attack eller i försvar kan vi föra en konstruktiv dialog. Öva på att se någon annans sanning och ändå samtidigt stå kvar med självrespekt i vår egen och förmedla den. Risken för missförstånd minskar och möjligheten till lösningar i samförstånd ökar.

Otydlig kommunikation som väcker motstånd har ofta en aggressiv eller anklagande utgångspunkt. ”Om du bara kunde…” Varför måste du alltid..” ”Jag kräver att du…” ”Du är så…” Den etiketterar och angriper personer och situationer istället för handlingar. Tolkar och värderar, levererar påståenden och uppfattningar, delar in i rätt och fel, saknar impulskontroll och är reagerande istället för agerande.

Empatisk kommunikation däremot bygger på närvaro och aktivt lyssnande. Men också på att vi ställer frågor och återkopplar det vi uppfattat. Där intas en observerande och ickevärderande ställning som utgår från det specifika tillfället och sakfrågan. Utifrån det kan vi sedan förmedla våra känslor och behov och vad vi konkret önskar för bemötande eller åtgärd i situationen. Då kan vi göra medvetna reflektioner och inta ett bifokalt seende. Det vill säga se och möta personen här och nu men också se bortom det. Se att personen i fråga är mer än sin åsikt, mer än sitt uttalande och det man kommunicerar där och då. Vi kan med det lättare lyfta blicken och se människans historia, kvaliteter och potential i det större perspektivet och därmed skapa kontakt och samförstånd. Kommunikation är ett brobygge mellan människors världar. Så bygg broar!

Önskar dig en fin och kommunikativ maj!

Livskraftnytt april 2010

Det mesta i dagens samhälle ska gå fort och tillvaron snurrar ofta på i ett högt tempo. Frustration och irritation uppstår ofta om det inte går tillräckligt snabbt. Vi ska kunna nå varandra omedelbart via mail eller mobiltelefon, transporteras oss på nolltid, vara produktiva, effektiva och kreativa under tidspress. Hur många tidsbesparande uppfinningar och hjälpmedel som än görs så tycks tiden ändå inte räcka till. Tidspress uppstår lätt när de sammanlagda förväntningarna blir för stora för den sammanlagda tiden. Tiden är dessutom en färskvara; det går varken att trycka på paus eller spara.

Varför är det så bråttom? Vad är det vi springer till och vad är det vi samtidigt då springer ifrån? När är vi framme och kommer vi någonsin fram? När spränger vi målsnöret - när vi dör?Tid är egentigen demokratiskt ur den meningen att vi alla har lika mycket på ett dygn. När man tänker efter så borde ju tiden egentligen vara vår bästa vän. Det är ju sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna, månaderna och åren som skapar vårt liv. Det är vad vi fyller dem med som är vårt liv. Om tidsenheterna är konstanta så är det ju innehållet och den egna upplevelsen av tiden som räknas och skapar kvalitén på vårt liv.

För att öka kvalitén på upplevelsetiden kan vi behöva välja och prisa långsamhetens lov ibland. Stanna upp och vara i det vi är. Låta saker och ting ta sin tid och samtidigt njuta av det som sker i stunden. Här kan vi lära av naturlagarna. Om vi skyndar på jäsningen av ett bröd så blir resultatet inte så gott och saftigt som om vi gett det tillräckligt med jästid. Driver vi upp plantor för snabbt blir de rankiga, mindre livskraftiga och mindre näringsrika. När ett nytt liv blir till så är det en tillväxtprocess som har sin egen rytm och ordning och som vi med yttre medel inte kan skynda på. Även årstiderna har sin gång och hur gärna vi än vill att snön ska smälta och våren ska slå ut i blom så kan vi inte med mänsklig kraft påverka det skedet.

Tänk om det är samma sak med vårt liv? Att om processer får ha sin gång och var sak får ta sin tid och ske vid rätt tid så ökar både kvalitén och välbefinnandet. Om vi sjunger med i långsamhetens lov så hinner vi uppleva medans vi lever. Vi hinner känna, tänka och bli medvetna. Vi hinner ha kontakt med oss själva och de som står oss nära. Vi kan göra medvetna och bra val och fatta kloka beslut när vi ger oss själva tid. Vi kan välja förhållningssätt till tiden och på så vis få en meningsfull vardag. Om vi samarbetar med tiden i tiden och ger tiden tid så får vi också så mycket mera liv under vår tid här på jorden. Man skulle kunna säga att tid är lite som kärlek, ju mer man slösar med den – desto mer får man.
Önskar dig en april full av härlig upplevelsetid!

Livskraftnytt mars 2010

När vi är på väg mot ett mål eller att göra förändringar i vårt liv är det lätt att fastna i yttre hinder. Vi har inte tid, tillräckligt med pengar, rätt kompetens eller ålder, rätt tidpunkt eller tillräckligt stöd omkring oss. Men bakom dessa yttre hinder gömmer sig ofta våra egna inre hinder som är av en helt annan karaktär. Oavsett om det handlar om att brottas med duglighetsspöket eller vår vilja att ha kontroll över tillvaron, stå i strålkastarljuset, bristande tilltro till sin egen förmåga eller att göra sig själv eller andra besvikna, så har den bakomliggande grundorsaken samma namn – rädsla.

Rädsla är en allmänmänsklig känsla. Den finns på olika sätt hos alla människor oavsett yttre faktorer. Vi är alltså i gott sällskap, en i klubben, och behöver inte förminska eller förneka oss själva när rädslan dyker upp. Våra rädslor styr våra val och beteenden, hur vi ser på oss själva och världen omkring oss och hur vi upplever livet som helhet.

En sund rädsla är en hälsosam skyddsaspekt som är nedärvd biologiskt och som ger ett kroppsligt uttryck. Den fungerar som en varningssignal som handlar om faktiska faror i det yttre eller som en inre signal för att skydda vår självrespekt och integritet med syftet att undvika sådant som är farligt eller skadligt mot oss själva.
Men så har vi också nedärvda eller inlärda rädslor som fungerar som hinder i vår vardag och i att utveckla vår livspotential. Sådan rädsla är envis, den ser inte helheten utan skapar ett tunnelseende som har målet att överleva en urgammal programmering. Den gör att vi saknar tillgång tillhela vår intelligens. Vi börjar misstro vår egen förmåga och vår omgivning och vi fattar utifrån det rädda beslut. Dessutom smittar rädslan mellan människor - värre än influensan.

Att övervinna en rädsla kan handla om att tänka och agera annorlunda, men viktigast är att hitta en djupare kraft och större tillit inom sig själv. Att hitta sitt mod. Att bli medveten om sina rädslor, i vilka situationer de dyker upp och hur de tar sig uttryck. Vilka beslut vi fattar och vilka resultat det i sin tur ger. När vi har identifierat det behöver vi acceptera dem. Se dem som de är och att de finns där, utan att värdera dem. När vi kan göra det kan vi också gå vidare och integrera dem i vårt högre syfte med det vi vill uppnå och agera trots rädslan. Vi kan ta med oss rädslan på färden och fortsätta att gå mot vårt mål.

Att vara modig handlar inte om att vara orädd. Tvärtom. Mod är att ta rädslan i handen och gå. Att vara medveten om rädslan, acceptera den och övervinna den genom att agera mot det du egentligen vill, trots rädslan. Det är mod. Där finns lösningarna till problemen, nycklarna till möjligheterna och chansen att leva livet fullt ut. Syftet med mod är inte att kunna titulera oss modiga. Det yttersta syftet med mod är vårt eget lärande och växande och att kunna bidra mer till andra människor i vår omvärld.

Önskar Dig en modig mars!

Livskraftnytt jan-febr 2010

Ett nytt år, med nya möjligheter ligger framför oss. Vi har ingen aning vad som väntar oss, både av det som är gott och det som är mindre bra. Vissa saker kan vi påverka, vissa inte. Men det vi kan göra är att välja förhållningssätt. Vi kan inta ett möjlighetsbaserat förhållningssätt och göra 2010 till möjligheternas år oavsett. Vi kan fokusera på möjligheter, styrkor, tillgångar och framgångar. Erkänna de problem och svårigheter som vi står inför och skaffa oss strategier att hantera våra problem och vår frustration. Inta ett accepterande förhållningssätt och en realistisk optimism. Vi kan ha positiva förväntningar och förstärka det som är bra och som vi önskar mer av. Vi kan uppmärksamma framsteg och framgångar och bli framgångsletare. Välja att se möjligheter.

Om vi använder oss av ett möjlighetsbaserat förhållningssätt kan vi leva livet medan det pågår istället för att fastna i våra mål och i en väntan på att börja leva då våra mål är uppnådda. Det är lätt att tänka ”En dag då ska jag … ””I framtiden …” ”Om bara ... ”Men om vi pausar livet i väntan på att våra mål ska uppnås kanske våra mål upptar så mycket av vår uppmärksamhet att vi reducerar nuet till ett medel för att nå målet. Om vi skapar ett sådant tankemönster kommer nuet aldrig att vara tillräckligt bra oavsett vad vi uppnår eller åstadkommer. Framtiden kommer alltid att verka bättre. Det här är det perfekta receptet på permanent missnöjde och bristande tillfredsställelse.

Till vår hjälp kan vi också ta ett trifokalt seende. Det handlar om vår förmåga att hålla ett helhetsperspektiv över tre plan samtidigt. Dels att ha mål och visioner klart i sikte som en magnet för framtiden. Att sedan också ha översyn på alla mellanliggande stadier, delmål och framsteg på vägen. Och slutligen fokus i nuet och närvaro i varje enskilt steg. Detta hjälper oss att göra rätt insatser vid rätt tidpunkt så att vi når våra mål. Samtidigt som vi kan leva och njuta av vårt liv när det pågår, här och nu.

Önskar Dig en möjlighetsbaserad februari!