Livskraftnytt juli-augusti 2011

Följande historia är sann, kanske har du redan hört den.
Det var en kall vintermorgon på en tunnelbanestation i Washington, för några år sedan. En gatumusikant – klädd i lite ruffiga kläder – ställde sig på perrongen, tog fram sin fiol och började spela Bach. Det var rusningstid. Tolvhundra personer steg av och på tågen under den timme som han spelade. Några tittade förstrött åt hans håll, en och annan saktade in en kort stund, ett fåtal slängde en slant i lådan som han hade ställt framför sig. Barn som ville stanna upp och lyssna drogs vidare av sina föräldrar. Alla hade bråttom. Ingen dröjde sig kvar. När mannen hade spelat färdigt blev det inga applåder. Antagligen var det ingen som märkte att det plötsligt blev tyst.

Vad är det för märkvärdigt med det, kan man fråga sig? Är det inte gatumusikantens öde, att inte bli sedd och hörd? Det märkvärdiga är att den som spelade heter Joshua Bell och är en av världens främsta violinister. Fiolen var en Stradivarius och styckena som han spelade är bland de vackraste och tekniskt mest krävande som Bach någonsin skrev. Två dagar innan hade han uppträtt inför utsålt hus på Lincoln Center i Boston.

Journalisten som skrev om händelsen i tunnelbanan berättar senare i en intervju att han aldrig tidigare fått en så stark respons från sina läsare. Hundratals människor hade hört av sig och många berättade att de hade blivit mycket berörda och gråtit när de läst det. Han blev förbryllad och undrade vad det var som fick dem att gråta?

Många tårar var för allt det som dagligen går förlorat. För allt vackert som vi inte ser och hör, för att vi inte stannar upp och stannar kvar. Tårar för alla de gånger då vi skärmar av oss från varandra, låser in oss i oss själva och berövar oss våra sinnen. Tårar för att vi begränsar och förminskar oss då allting kretsar runt oss själva. Om vi inte ens hör när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument – vad är det mer som går oss förbi medan vi rusar iväg till annat?

Handen på hjärtat: hur hade du själv gjort? Vad behöver du göra för att stanna upp och ta vara på det som dagligen finns i ditt liv? Hur kan du mer medvetet närvara i ditt liv? Vad vill du göra för att ta vara på denna ljuvliga sommar så att den inte går dig förbi? Hur kan du göra för att medvetet njuta av den fullt ut? Du vet – så gör det! Stanna upp, stanna kvar, ta vara på din dag, öppna upp, obegränsa dig själv, se och njut av din och omvärldens storhet, låt alla dina sinnen närvara. Njut av ditt liv och din sommar!

Önskar dig en underbart närvarande sommar!

Livskraftnytt juni 2011

Ljuva juni! En av årets mest fantastiska månader. Naturen står i full blom, sommar och semestertider väntar. Men det kan också vara en av årets mest intensiva månader. Fullt med aktivteter på fritiden och projekt som ska slutföras på jobbet inför semestern.

Mitt i allt detta kan det ändå vara klokt att stanna upp en stund när resten av världen springer. Vad vi än springer ifrån kommer vi förr eller senare att bli tvungna att gå igenom det istället för att försöka gå runt det. Du är den enda som kan ta befälet i ditt liv och hoppa av karusellen om den är oönskad och bevisa för dig själv att det finns ett mer njutbart sätt att leva.

Halva året har snart gått och det kan vara smart att fundera lite kring hur det ser ut så här i halvlek. Hur ser livet ut just nu för dig? Vad behöver du göra för at känna att året har varit meningsfullt när det är dags för årsbokslut i december?

Tips på vägen:
Boka tid med dig själv. Det spelar ingen roll hur länge eller hur ofta, huvudsaken är att det är regelbundet och att du tar återhämtningen som en lika viktig del som all aktivitet. En timme, en dag eller en hel vecka kan göra underverk för både dig själv, dina relationer och ditt jobb. Paradoxen är att ju mer tid vi tar för oss själva och för lugnet desto mer tid får vi också över till aktivitet och stärkande relationer med andra.

Stäng av telefoner, TV, radio, dator och allt som distraherar dig. Se till att din ”att-göra-lista” är avklarad eller sönderriven och gör ditt allra bästa för att släppa tankarna för att fokusera på känslan i nuet. När du sitter där – utan till synes någon som helst aktivitet – känn efter vad det är du längtar efter just nu. Mer stimulans av någon form? Mer utrymme? Mindre uppdrag på jobbet? Fler meningsfulla aktiviteter utanför jobbet? Ta fram papper och penna och gör en mindmap över ditt liv som det ser ut just nu. Skriv ditt namn i mitten och fyll sedan i alla ingredienser du har i livet runt omkring. Jobb, fritidsintressen, relationer, träning eller andra uppdrag. Tycker du om vad du ser?

Utgå från tanken att du från och med nu har ett helt oskrivet blad framför dig. För att någonting av det du har i ditt nuvarande liv ska följa med in i framtiden måste du själv aktivt plocka med det. Fram med papper och penna igen och rita upp din ”optimla mindmap”. Vad är skillnaden mot din nuvarande verklighet? Vilket är det första steget att ta för att komma närmare din vision? När ska du ta det?