Livskraftnytt juli-augusti 2011

Följande historia är sann, kanske har du redan hört den.
Det var en kall vintermorgon på en tunnelbanestation i Washington, för några år sedan. En gatumusikant – klädd i lite ruffiga kläder – ställde sig på perrongen, tog fram sin fiol och började spela Bach. Det var rusningstid. Tolvhundra personer steg av och på tågen under den timme som han spelade. Några tittade förstrött åt hans håll, en och annan saktade in en kort stund, ett fåtal slängde en slant i lådan som han hade ställt framför sig. Barn som ville stanna upp och lyssna drogs vidare av sina föräldrar. Alla hade bråttom. Ingen dröjde sig kvar. När mannen hade spelat färdigt blev det inga applåder. Antagligen var det ingen som märkte att det plötsligt blev tyst.

Vad är det för märkvärdigt med det, kan man fråga sig? Är det inte gatumusikantens öde, att inte bli sedd och hörd? Det märkvärdiga är att den som spelade heter Joshua Bell och är en av världens främsta violinister. Fiolen var en Stradivarius och styckena som han spelade är bland de vackraste och tekniskt mest krävande som Bach någonsin skrev. Två dagar innan hade han uppträtt inför utsålt hus på Lincoln Center i Boston.

Journalisten som skrev om händelsen i tunnelbanan berättar senare i en intervju att han aldrig tidigare fått en så stark respons från sina läsare. Hundratals människor hade hört av sig och många berättade att de hade blivit mycket berörda och gråtit när de läst det. Han blev förbryllad och undrade vad det var som fick dem att gråta?

Många tårar var för allt det som dagligen går förlorat. För allt vackert som vi inte ser och hör, för att vi inte stannar upp och stannar kvar. Tårar för alla de gånger då vi skärmar av oss från varandra, låser in oss i oss själva och berövar oss våra sinnen. Tårar för att vi begränsar och förminskar oss då allting kretsar runt oss själva. Om vi inte ens hör när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument – vad är det mer som går oss förbi medan vi rusar iväg till annat?

Handen på hjärtat: hur hade du själv gjort? Vad behöver du göra för att stanna upp och ta vara på det som dagligen finns i ditt liv? Hur kan du mer medvetet närvara i ditt liv? Vad vill du göra för att ta vara på denna ljuvliga sommar så att den inte går dig förbi? Hur kan du göra för att medvetet njuta av den fullt ut? Du vet – så gör det! Stanna upp, stanna kvar, ta vara på din dag, öppna upp, obegränsa dig själv, se och njut av din och omvärldens storhet, låt alla dina sinnen närvara. Njut av ditt liv och din sommar!

Önskar dig en underbart närvarande sommar!

Livskraftnytt juni 2011

Ljuva juni! En av årets mest fantastiska månader. Naturen står i full blom, sommar och semestertider väntar. Men det kan också vara en av årets mest intensiva månader. Fullt med aktivteter på fritiden och projekt som ska slutföras på jobbet inför semestern.

Mitt i allt detta kan det ändå vara klokt att stanna upp en stund när resten av världen springer. Vad vi än springer ifrån kommer vi förr eller senare att bli tvungna att gå igenom det istället för att försöka gå runt det. Du är den enda som kan ta befälet i ditt liv och hoppa av karusellen om den är oönskad och bevisa för dig själv att det finns ett mer njutbart sätt att leva.

Halva året har snart gått och det kan vara smart att fundera lite kring hur det ser ut så här i halvlek. Hur ser livet ut just nu för dig? Vad behöver du göra för at känna att året har varit meningsfullt när det är dags för årsbokslut i december?

Tips på vägen:
Boka tid med dig själv. Det spelar ingen roll hur länge eller hur ofta, huvudsaken är att det är regelbundet och att du tar återhämtningen som en lika viktig del som all aktivitet. En timme, en dag eller en hel vecka kan göra underverk för både dig själv, dina relationer och ditt jobb. Paradoxen är att ju mer tid vi tar för oss själva och för lugnet desto mer tid får vi också över till aktivitet och stärkande relationer med andra.

Stäng av telefoner, TV, radio, dator och allt som distraherar dig. Se till att din ”att-göra-lista” är avklarad eller sönderriven och gör ditt allra bästa för att släppa tankarna för att fokusera på känslan i nuet. När du sitter där – utan till synes någon som helst aktivitet – känn efter vad det är du längtar efter just nu. Mer stimulans av någon form? Mer utrymme? Mindre uppdrag på jobbet? Fler meningsfulla aktiviteter utanför jobbet? Ta fram papper och penna och gör en mindmap över ditt liv som det ser ut just nu. Skriv ditt namn i mitten och fyll sedan i alla ingredienser du har i livet runt omkring. Jobb, fritidsintressen, relationer, träning eller andra uppdrag. Tycker du om vad du ser?

Utgå från tanken att du från och med nu har ett helt oskrivet blad framför dig. För att någonting av det du har i ditt nuvarande liv ska följa med in i framtiden måste du själv aktivt plocka med det. Fram med papper och penna igen och rita upp din ”optimla mindmap”. Vad är skillnaden mot din nuvarande verklighet? Vilket är det första steget att ta för att komma närmare din vision? När ska du ta det?

Livskraftnytt maj 2011

Vilken tur att naturen inte känner till eller rättar sig efter Jante-lagen! Då hade vi gått miste om överdådiga vitsippebackar, bäckar som porlar i sin fulla kraft, fåglar som oavbrutet underhåller oss med en ljuvlig ljudkuliss, björkar som slår ut i grönaste grönt och körsbärsträd som blommar i en vit prakt som inte har någon hejd.

Vilken tur att tulpanen inte tänker att det inte är lönt att blomma i år eftersom det kanske är någon annan som också blommar. Vilken tur att äppelträden inte tänker att de inte har något att bidra med, utan slår ut och berikar oss med sin skönhet och så småningom sin frukt. Vilken tur att fåglarna bara kvittrar på så som det är inbyggt i deras gener att göra och inte tänker att just deras kvitter är så fult så att de inte vågar öppna näbben.

Naturen känner ingen falsk blygsamhet eller begränsningar utan visar upp sig i sin fulla prakt, precis så som den är. I naturen så är varje växt eller djur till fullo i sin egen art. En vitsippa jämför sig inte med en björk. En pion minskar inte medvetet sin blomsterprakt för att de andra växterna i landet inte ska tycka att den blommar för vackert eller tar för mycket plats. En fågel värderar inte sitt kvittrande.

Vi människor däremot har en viss förmåga att brottas med ytterligheterna högmod och missmod. Högmodet lockar oss ibland att tro att vi är bättre än andra och därmed stannar vi oundvikligen av i vår utveckling. Eller så tar missmodet överhand och påtalar känslan av att någon annan är bättre. Känslan av att det jag är och har inte räcker till.

Tänk om vi kunde lära av naturen och sluta jämföra, värdera eller begränsa oss utifrån inlärda livsregler och beteendemönster. Tänk om vi istället bara i ödmjukhet kunde vara de vi är. Varken förhäva oss eller förminska oss. Med gott själ(v)förtroende känna och veta att vi är inte mer än andra, men vi är inte heller mindre. Vi är de vi är. Med alla våra fel och brister samtidigt med våra fantastiska kvaliteter och inneboende potential.

Så om vi vänder på jantelagen och inser att vi är viktiga och värdefulla som de vi är, att vi har massor att bidra med och låter våra unika förmågor och kvaliteter utvecklas och blomstra. Och om vi dessutom låter andra att göra detsamma kan vi tillsammans skapa den berikande mångfald som naturen erbjuder och låter oss njuta av.

Önskar dig en Jantefri maj!

Livskraftnytt april 2011

Sommartiden har nu inträtt, solen värmer gott och fåglarna kvittrar - vårkänslorna väcks. När vi hör fåglarna kvittra och känner solens strålar värma så skapas det positiva tillstånd inom oss helt automatiskt. Vi gör en positiv förankring på de här yttre attributen eftersom vi har positiva minnen av detta och vi får därmed en positiv känsla i kroppen. När det gäller sådana tillfällen är det lätt att ankra och skapa ett gott tillstånd. Men när vi drabbas av motgångar, konflikter eller förluster av olika slag och vi som bäst behöver hitta tillbaka till positiva tillstånd för att må och agera bättre, kan det vara svårare. Alla våra tankar, upplevelser och observationer i en situation får oss att hamna i ett visst sinnestillstånd. Beroende på vad som händer omkring oss blir vi glada, harmoniska, energifyllda eller arga, ledsna och irriterade osv. Våra tillstånd är knutna till de situationer vi befinner oss i och de förhållningssätt som vi har till dem. Därför är det viktigt lära sig vara medveten om vilka tillstånd man befinner sig i och hur dessa ändras beroende av vad som händer. Häri ligger också den stora skillnaden mellan hur olika människor hanterar svårigheter. Ett verktyg kan vara att bli medveten om och välja förhållningssätt i en situation. Vi kan lära oss att associera och dissociera före, under och efter en händelse. Att associera innebär att vi ”kliver i” en händelse med alla våra sinnen och identifierar oss med det. Att dissociera innebär att vi ”kliver ur” händelsen och betraktar oss själva från utsidan. Observerar och iakttar sig själv från utsidan, disidentifierar. På det sättet kan vi neutralisera negativa händelser mer och förstärka de positiva händelser som vi vill fokusera på. Om vi i det associerade tillståndet sedan också använder ankring förstärks det ännu mer. När vi ankrar kopplar vår hjärna ihop en viss situation med ett tillstånd. När vi är i det positiva tillståndet och associerar kan vi koppla ihop det med ett positivt ankare. Det kan vara en gest vi gör, en bild eller symbol, en låt, ett ord eller en fras, en händelse, en färg osv. Vad som känns bäst. När vi sedan behöver det i olika situationer kan ankaret användas för att försätta oss i det tillstånd vi önskar. Genom att öva på detta kan vi skapa positiva tillstånd även när solen inte skiner och då vi drabbas av motgång. Om vi kan lära oss att hantera negativa händelser på ett bra sätt, kan vi också så mycket som möjligt leva våra liv i goda tillstånd. Önskar dig en april full av härliga tillstånd!

Livskraftnytt mars 2011

Våren börjar närma sig. Dagarna blir längre, solen börjar värma. Ljuset kommer tillbaka. Men tyvärr så avslöjar ljuset också obarmhärtigt alla skavanker som till exempel oputsade fönster eller det där lätta dammtäcket som omärkligt brett ut sig lite här och där. Kanske dags för en vårstädning för att rensa ut det som gömt sig i skrymslen och vrår? Men kanske är det inte bara hus och hem som behöver vårstädas? Kanske behöver också den egna självbilden putsas upp så att den blänker och glänser i vårljuset?

Är relationen till dig själv redan strålande eller vill du bli bättre på att tycka om och respektera dig själv? Om du inte vill det, utan vill vara säker på att behålla låg självkänsla och lågt självförtroende så kan du anamma följande punkter:

*Se till att generalisera grovt och att alltid tala om dig själv i negativa termer. "Jag är dum", "Varför är hela mitt liv en sådan röra", "Jag kan aldrig göra något rätt", "Ingen idé att jag ens försöker, det blir bara fel", "Ingen kommer någonsin att kunna älska mig". Vad du än gör, se till att du aldrig ifrågasätter dessa uttalanden.
*Sätt aldrig dina problem i samband med ditt sätt att tänka. Undvik att göra handlingsplaner eller att fundera på vilka steg du kan ta för att ändra ditt tänk. Det är sådant som allvarligt kan hindra din väg till en ännu sämre självbild.
*Acceptera blint vartenda förfluget ord och negativ kommentar du hör eller har hört talas om att andra uttryckt om dig. Hör du någon säga något negativt om andra så var säker på att det egentligen gäller dig. Förresten, ta på dig rollen som tankeläsare och tolka alla ansiktsuttryck, all tystnad och allt annat till din egen nackdel.
*Javisst är det så, allt som går åt skogen är ditt fel. Till och med det som du inte är direkt involverad i och som går tokigt är faktiskt ditt fel. Kom också ihåg att reagera med mycket känslor och ångest i dessa situationer!
*Negligera dina prestationer och goda insatser, eller skriv åtminstone av dem som inget värda. Intala dig själv att vem som helst kan lyckas med det du just presterat. Troligen skulle de göra det mycket bättre än du.
*Kom ihåg att alltid jämföra dig med alla andra så det blir till din nackdel. Fokusera på vad andra har, gör och vad de lyckas med så att det får dig att framstå som sämre.
*Se till att du hela tiden står längst ner på din prioriteringslista, börja fundera på om du ens ska finnas med där. Ta absolut inte reda på vad du tycker är viktigt i livet, bestäm istället att det iallafall är helt omöjligt att lyckas och vara lycklig. Och kom ihåg att alltid låta alla andras behov gå före dina egna.

Men om du känner för en rejäl mental vårstädning, börja då öva på att göra precis tvärt om!!!

Önskar Dig en mars med en välputsad självbild!

Livskraftnytt januari - februari 2011

Nu har vi kommit en bit in på det nya året. Helgerna är över och vardagen har tagit vid. Vi är inne i ”Oxveckorna” som någon benämnt de här veckorna som kan upplevas som transportsträcka mot ljusare tider.

Vi behöver helger, ledighet och festligheter som bryter av. Men det är också viktigt att komma ihåg att det är i vardagen livet levs. Det är i vardagen som vårt liv blir till. Det är i vardagen det stora sker. Det är där alla varaktiga förändringar tar sin början. Det är vardagen som är vårt liv, i stor som smått. Det är det som sker dag efter dag som bildar vårt liv.

När oönskade stora livsförändringar och händelser inträffar är det oftast det vardagliga som vi önskar tillbaka mest. Att livet ska få gå sin gilla gång. Bara vara i det som är det vanliga och välkända. Allt som rymmer det vardagliga livet, och som vi ibland när vi har det, kan tas för givet och ses som enahanda.

Men det är också i vardagen som storheten finns. I vardagen finns närheten och gemenskapen. Att få leva och dela ett liv med några. Få följa varandra både genom glädje och svårigheter, se varandra växa och utvecklas som familjemedlemmar, vänner eller arbetskamrater. Det är det vi i vardagen är och gör som definierar oss som människor. Vanor och ovanor vi har, handlingar och beteendemönster, val vi gör. Hur vi som människor bemöter både oss själva och andra. Hur vi förhåller oss till det som finns i vårt liv.

Det är också när vardagen är balanserad och förutsägbar som vi har en tillräckligt trygg plattform att stå på för att kunna ta nya språng mot utveckling och förändring. Det är i det lilla alla stora förändringar börjar. Varje dag ger möjlighet till förnyelse och förändring om vi vill det.
Så hur kan du se till att vardagarna blir till glittrande pärlor som träs upp på livets tråd? Hur vill du leva din vardag? Hur vill du att alla vardagliga dagar ska se ut? Vad är viktigt att få göra, känna, uppleva och tänka alla dessa helt vanliga dagar? Vilka rutiner och hållpunkter bär dina dagar? Vilka människor vill du möta varje dag? Vilka guldkorn kan du lyfta fram? Hur vill du fylla dina dagar med liv?

Lev din vardag omsorgsfullt. Det är vardagen som är ditt liv. Lev var dag och se till att vardagarna blir dagarna du minns…:)

Önskar Dig en härligt vardaglig februari!

Livskraftnytt december 2010

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

"Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt".

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder: Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen. Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora. Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har. Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet".

Alla behöver vi någon eller några som önskar oss ”tillräckligt”. En själslig gemenskap, ett autentiskt enande centrum, som det så vackert heter på fackspråk. Någon som önskar oss det bästa och ser det bästa i oss. Som finns där för oss både i med- och motgångar. Som tror på oss när vi inte själva gör det och som stärker vårt eget inre autentiska centrum. Som hjälper oss att se våra personliga kvalitéer och ger oss både insikt och utsikt. Som bekräftar och speglar oss både i vår nutid, dåtid och i vår framtida potential.

Ett sådant center kan se ut på en mängd olika sätt. Det kan vara allt från nära och kära till en professionell samtalspartner eller kassörskan på snabbköpet. Men för att det ska fungera som ett äkta autentiskt center så är kärnan i det alltid äkthet, ärlighet och öppenhet och en frihet från tillgjorda utsidor. Även en ömsesidig gemenskap och gemensam livsfilosofi, där man kan hämta och ge kraft och få en känsla av äkta hem. Man vet när man har hittat rätt och till dess är det klokare att vandra själv än att kliva in där man inte hör hemma.

Kanske är det så, att det är det behovet som den här tiden kring jul egentligen fyller. Bortom stress, press och kommers med förväntningar på julklappar, köttbullar och Kalle Anka finns ett mer grundläggande behov av att ingå i en gemenskap som önskar oss tillräckligt. Oavsett hur den ser ut och i vilken form den sker, så behöver vi alla människor omkring oss som på ett äkta, accepterande och påfyllande sätt finns där och följer oss en bit på vår livsresa.

Kanske är det så, att det är tillräckligt det ska stå på våra önskelistor inför jul. Kanske är tillräckligt det bästa vi kan önska både oss själva och varandra, både inför julen och inför det nya kommande året. Så där med önskar jag Dig …

… tillräckligt!